Spanjorer!

”Spanjorer äter mer kött, frukt och grönsaker, men mindre bröd, potatis och spannmålsprodukter.” Redan här vill jag dock påpeka att jag aldrig har ätit så mycket bröd (vitt) och brödpinnar (picos) som i Spanien. I Sverige äter vi vanligtvis bröd till frukost, men i Spanien har de ju den välomtyckta och högst välkomna ”tostadan” på morgonen. Här serveras det sedan bröd och/eller picos till lunchen och middagen.

”I allmänhet dricker man mycket (alkohol får man då anta) och de flesta spanjorer missunnar sig ingenting när de sätter sig till bords och där kan man sitta länge.” Det stämmer att det är en helt annan attityd gentemot alkohol i Spanien, jämfört med Sverige. Här kan man mycket väl ta en eller ett par iskalla öl till lunchen. Många äldre män inleder också gärna dagen med något som hos oss skulle kunna klassas som snaps (i fråga om styrka i alla fall). Att ta en drink, ett glas vin, en öl är vanligt i Spanien, när som helst under dygnets 24 timmar (nästan), men helgfylleriet är ofta inte så tungt.

”Vad gäller sömnen, trots allt tal om siesta, sover spanjorerna mindre än de rekommenderade 8 timmarna per dygn, men de tillbringar mer tid i sängen.” Siestan intas ofta på soffan och det handlar inte om att sova en middag på 2 timmar utan snarare en halvtimmes vila (max). Långtifrån alla kan dock sova siesta pga. arbetstider, restider, avstånd, familj, etc.

”Medelspanjoren är vänlig, sympatisk, kamratlig, generös, tolerant, gästfri och solidarisk. Men kan också vara slarvig, oansvarig, kategorisk, kritisk, lögnaktig, misstänksam och avundsjuk.”

”Spanjorerna pratar mycket och högt. Det är hög ljudvolym i affärer, på restauranger, på barer där TV:n alltid står på.” För att beställa och även betala i en bar får man ta kraft från magen och hojta – Me cobras!

Barerna är alltid fulla, det är här spanjorerna träffar vänner och familj, i alla åldrar i en salig blandning (släkten är viktig för spanjorerna). Här pratas det livligt, i munnen på varandra men någon enstaka andningspaus. Att de hör vad den andre säger är förundransvärt och som ”icke spanjor” får man ingen syl i vädret då vi artigt väntar på att den andra ska ge oss ordet. Det händer ALDRIG i Spanien. I butikerna kan ofta en kund och expedit hamna i långa samtal (om inte expediten pratar i telefon med sin väninna vill säga). Håller man sig inte framme så går man där ifrån utan att ha köpt något.

”Släkten är viktig. En spansk familj har kontakt med mor- och farföräldrar, fastrar och farbröder, mostrar och morbrödar, kusiner, syskonbarn, ja hela tjocka släkten. I samtalen berättas ofta om vad som hänt något syskonbarn, en kusin eller moster. Behöver man hjälp finns det alltid någon som ställer upp.” Vem man vänder sig till som en invandrare i utkanten av samhället vet jag ännu inte. De tjänster man betalar för, typ olika former av hantverk, tar alltid mycket längre tid än man hade räknat med och allting blir alltid fel första gången.

För att få ett bra jobb i Spanien är kontakterna A och O. Detsamma gäller för möjligheterna att få ett bra boende och egentligen det mesta. Jobb, boende, etc. finns men för att komma till grädden av moset måste man känna någon som har en ”tio” vars ”prima”… Det kan därför vara svårt för en nyinvandrad svensk innan man har hittat någon som känner någon som är släkt med någon, vars granne jobbade med en som har en lägenhet som man kan hyra.

Spanjorer planerar mindre än svenskar och skulle de ha planerat in en träff så kommer de ofta för sent eller kanske inte alls. De menar absolut inget illa med det, de hade de bästa avsikter när träffen anordnades, men sen kom det något emellan. Regn kanske (för regnar det kan man INTE gå ut) eller kanske bara trötthet, någon i familjen som behövde hjälp eller så hamnade de i ett samtal med grannfrun. Och när de tar avsked och säger – ¡Hasta luego! (Vi ses sen) eller – ¡Te llamaré! (Jag ringer dig i futurum) så betyder det inte att ni ska ses sen eller att han eller hon verkligen tänker ringa. Det är bara en artighetsfras.

”När en spanjor försöker bjuda någon, får han säkert upprepa sin inbjudan flera gånger. Med all säkerhet svarar den tillfrågade först ”nej tack”. Det betyder inte, att denna inte vill komma utan förväntar sig, att den första ska upprepa sitt erbjudande för att vara säker på att inbjudan är verklig och uppriktigt menad.Om inbjudningen inte upprepas är det tecken på att orden bara var en formell artighet.” Som svensk kan man undra både en och två gånger vad alla dessa tomma ord ska vara bra till, men det är kultur…

”Många spanjorer identifierar sig med det fotbollslag de håller på. En viktig match kan lamslå en hel stad.” Att byta lag går inte, det är lika otänkbart som för en engelsk huligan, oavsett hur dåligt laget har spelat de senaste 10 åren. Det är fotboll på TV minst tre dagar i veckan, under söndagen upp mot tre matcher på en och samma dag och det finns ett antal tidningar som kommer ut varje dag som nästan endast handlar om fotboll.

”En annan nationalsport som spanjorer gärna ägnar sig åt, är att tränga sig före i köer.” Detta kan jag inte hålla med om. I Spanien är faktiskt merparten mycket duktigare på att köa än svenskar, om nu detta är möjligt. För en svensk upplevs det nog dock inte som om det finns ett kösystem, spanjorerna står nämligen inte nödvändigt på rad utan sprider ut sig runt omkring i lokalen. Det enda sättet att ta reda på vart i ”ledet” man hör hemma är således att skrika ut över folkmassan när man träder in på banken, försäkringsbolaget, läkaren eller var det nu må vara. Det finns dock ett undantag… spanjorskor 60+ som alltid bara har tre saker och därför alltid anser sig ha rätt att gå före i kön. Inte när denna svenskan står i kö : o

Det finns naturligtvis också regionala skillnader som påverkar hur spanjorer blir. ”En person i Andalusien är oftast humoristisk, generös och spontan med en benägenhet att förbättra verkligheten.” Vanligtvis anses de också vara latare och jobba sämre i Andalusien och festar mer. ”Folket i Katalonien har rykte om sig att vara snåla, överlägsna, affärssinnade och deras humor påminner om engelsk. I Kastilien lär människorna var stolta, högdragna, sparsamma och gillar dubbelbottnade skämt.”

Citaten i texten kommer från Svenska Magasinet